Ibland känns det för jävligt att behöva fatta sådana här beslut! Själva beslutet att låta Mixie få somna in var egentligen inte svårt men det var ett fruktansvärt jobbigt och ledsamt beslut. Det går inte att förbereda sig, när den dagen kom kändes det så ledsamt och orättvist. En stor eloge till Kumla Djursjukhus som mitt i det svåra hade ordnat det så lugnt och stilla med tända ljus på rummet.
Min tanke från början efter många undersökningar, var att försöka placera om henne. Men under sommaren blev hon sämre och jag är helt övertygad om att hon led/kände av sitt handikapp på flera sätt.
Jag tänker inte förklara mitt beslut eller gå in på detaljer om vad som var fel på henne mer än så. Mixie blev bara 10 månader gammal, hon var vår underbara, gosiga, speciella prinsessa. En supergo, otroligt vacker, social och trevlig katt. Jag hade önskat, av hela mitt hjärta, att hon varit en frisk katt som fått glädja oss i många, många år!
- Sväva fritt, min kära.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel -
