De bästa kattköparna är de som vill ha en sällskapskatt. De älskar sin nya familjemedlem och vill göra allt för att den ska trivas. Att sälja till en annan uppfödare är en helt annan sak. En uppfödare har förväntningar och krav på katten, att den ska bli en bra avelskatt.
Jag säljer alla mina katter som ”sällskapskatter” och det betyder att jag inte lovar eller ger garantier att just denna katt håller för avel eller utställning. Alla kattungar säljs för samma pris oavsett vilken kvalitet de har och vad de ska användas till (Undantag en katt med en defekt, den säljs till reducerat pris). Om en uppfödare köper en kattunge av mig är det alltså uppfödaren själv som får göra en bedömning om katten motsvarar h*ns förväntningar.
Ullstrumpans har hittills haft 22 kullar med kattungar. Ur nästan alla kullar har jag haft någon eller några som gått vidare i avel. Många av dessa är sålda till andra uppfödare.
Jag har aldrig haft några bekymmer med det eller ångrat mina val men nu känner jag en stor besvikelse. En av de katter jag sålt till en uppfödare har beslutat sig för att överlåta katten till en annan uppfödare.
För mig känns det inte alls bra och jag ska förklara varför;
Jag vill själv besluta om vem mina fertila katter ska hamna hos. Om jag säljer en katt till en annan uppfödare gör jag det för att jag tror mig veta att vi har liknande värderingar och synsätt på avel- och uppfödning.
För mig är katten inte bara en avelsmaskin som ska producera kattungar. För mig är katten en familjemedlem som iofs kan få ett lika bra hem någon annan stans men en fertil katt ska inte fara runt bland olika uppfödare för att sedan, när katten gjort sitt i aveln till slut få ett för-evigt-hem. Jag vill inte att katter jag fött upp ska vara några ”vandringspokaler” som vandrar runt och föder kullar här och där.
När man säljer en katt till en annan uppfödare så är det inte konsumentköplagen som gäller utan det är köplagen. I köplagen kan man avtala i princip vad man vill. Vid alla kattöverlåtelser är det viktigt med ett ömsesidigt förtroende och jag har fram tills nu aldrig haft en tanke på att jag ska behöva skriva ett avtal om vad som gäller. Under mina år som uppfödare har det alltid varit en självklarhet att om man köper en katt av en annan uppfödare och av någon anledning beslutar sig för att omplacera katten så kastrerar man katten först om man inte kommer överens med uppfödaren om något annat.
Jag tycker kattens välmående ska vara det viktigaste och jag anser inte att det är det bästa för en fertil katt att komma till ett nytt hem hos en uppfödare med andra vuxna fertila katter. Det blir en onödig stressituation för en vuxen katt.
Nästan alla uppfödare ställs någon gång inför beslutet att behöva omplacera en katt. Det kan finnas många anledningar och några av dem som jag ser det kan vara att katten har kastrerats vilket kan påverka kattgruppen på ett negativt sätt så att man vill omplacera för kattens skull. Katten kan visa sig vara olämplig i avel på grund av defekt som inte synts från början, bära på ärftliga defekter eller sjukdomar, inte är fertil, har svåra förlossningar eller någon skada som gör det olämpligt att använda den i avel. Jag tycker att med ett kattköp följer ett ansvar och tanken bör vara att skaffar man ett djur så tar man hand om det under djurets levnadstid. Det är ett levande väsen och ska ha rätt till en trygg och lugn hemmiljö, det är även en familjemedlem så att fatta beslut om omplacering är inte en lätt uppgift.
Jag har fått mig en tankeställare och jag kommer hädanefter ALLTID att skriva in i mina avtal till andra uppfödare att katten inte får omplaceras fertil. Jag har också lärt mig att vänskap kan förändras
Vill du bli informerad om senaste nytt med ett Nyhetsbrev?
Klicka gärna på "Blogglista-knappen" så hamnar vår sida högre upp ;-)
