Ibland när det känns motigt funderar jag på att ge upp, kastrera mina fertila katter och bara dra mig undan. Men jag brukar inte ge upp, jag vill kämpa och göra det jag tror på. Jag pratar om min hobby - att vara kattuppfödare. Jag vet inte om jag bara har haft otur eller om det rent generellt är svårare idag att hitta bra avelsdjur? Sedan mitt långa uppehåll har jag köpt fyra honor som alla var tänkta att använda i avel. Jaffa var den första och hon blev bara drygt två år då hon hastigt lämnade oss i januari. Prillan kastrerades efter att hon blodgrupperats och visade sig ha blodgrupp B. Med facit i hand är jag glad att jag gjorde det då det senare visade sig att hon även blev vindögd. Chanel köptes av en slump, vi hade inte planerat för någon mer katt men fastnade så för henne. Chanel har varit en duktig mamma och jag hoppas på fler kullar efter henne. Mixie köptes också för att ha i avel. Nu har det visat sig att hon inte ska gå i avel på grund av en troligen medfödd skada/defekt. Det känns så surt!
Sedan har det ju både för- och nackdelar med att öppet berätta om sin uppfödning, både bra och mindre bra saker! Jag har ju valt att öppet berätta även om jag inte behöver uppge alla detaljer. När det gäller Mixie är jag och Agria tyvärr inte överens och även om jag förstår Agrias argument så känner jag mig helt utan hjälp. Undanber mig vänligen men bestämt spekulationer om Mixie, hör av er om ni undrar något så ska jag svara.
Klicka gärna på "Blogglista-knappen" så hamnar vår sida högre upp ;-)
