Då jag nyligen sätt och hört talas om flera exempel på avelsrestriktioner kan jag utan tvekan säga att jag är EMOT dem. Avelsrestriktioner är inget jag vill befatta mig med! Jag skulle själv ALDRIG använda en hane med restriktiioner och jag skulle ALDRIG själv sätta några restriktioner.
Jag ska förklara varför:
Att låna ut sin hankatt är lite som att sälja en kattunge. Man "säljer" en "sak" - en kattunge eller en tjänst. För mig handlar det om ÖMSESIDIGT förtroende.
Jag känner kattköparna på pulsen och bildar mig en uppfattning om jag tror att dessa motsvarar mina förväntningar. Detsamma om jag skulle låna ut min hankatt så klart. Vad har uppfödaren för avsikter, vart kan avkomman tänkas gå?
Som uppfödare vill jag själv kunna bestämma över mina kattungar som föds, till vem de ska säljas och vart utan att behöva be om lov eller få ett godkännande.
När jag väl sålt en kattunge eller lånat ut min hane är det nya ägarna och uppfödaren som ansvarar för resten och har bestämmanderätten.
Jag tar betalt för att låna ut min hane och uppfödaren som köper tjänsten anser jag är fullt kapabel att sköta resten med gott omdöme. Om inte lånar jag inte ut!
Man kan inte både ha kakan och äta upp den (man kan inte ta betalt för en tjänst och ändå få bestämma) - vill man bestämma över sin hankatts avkomma så låna inte ut honom
Vad menas då med restriktioner? Det kan vara att ingen avkomma får gå vidare i avel, att uppfödaren bara får spara en kattunge själv som får gå vidare i avel och att avkommans avkomma inte får gå vidare, att man inte får sälja kattungarna till vem man vill eller till vissa delar av landet eller världen, att alla ungar ska kastreras innan försäljning, att hankattägaren har rätt att välja en ur kullen först, att man bara får sälja till sällskap osv.
En del hankattägare försvarar sina restriktioner med att det inte ska bli för många avkommor som går vidare i avel. På det problemet finns ju en enkel lösning utan restriktioner, låna inte ut honom till fler honor än vad du anser vara lagom antal.
I det ömsesidiga förtroendet kommer det ju fram om man har samma syn på saken precis som det gör när man väljer kattköpare. Saknas förtroende så låter man bli att sälja/låna ut
Som sällskapsköpare berörs man inte alls av några restriktioner - det kan man inte avtala om enligt KKL (konsumentköplagen) Så ska du köpa en sällskapskatt, skriv aldrig under något avtal som begränsar dina möjlligheter att till 100% bestämma över din katt.
Vill du bli informerad om senaste nytt med ett Nyhetsbrev?
Klicka gärna på "Blogglista-knappen" så hamnar vår sida högre upp ;-)
