Två dygn gammal har en av Divas söner fått somna in. I går när jag vägde dem, ett dygn gamla så hade den här lilla killen gått ner 10 gram. Egentligen inget ovanligt då det är helt normalt att de kan gå ner första dygnet innan mjölken kommit igång men det var bara hansom gått ner. De andra hade gått upp i vikt. I morse när jag vägde honom hade han gått ner ytterligare 3 gram. De andra fyra hade gått upp.
Jag tycker att man ska låta kattmamman sköta sina ungar och att man ska vara försiktig med att gå in och stödmata för tidigt. Självklart kan man ibland behöva hjälpa naturen på traven men inte ta över. Jag har själv ett väldigt tråkigt minne där jag matade en kattunge, jag matade honom för mycket så han fick ersättning i lungorna. Detta är många, många år sedan och kattungen hette Goliat. Jag har matat ungar efter det och det har gått bra (min L-kull) och jag har matat någon som det inte gått bra med (Sören) Den här gången kände jag ändå att jag var tvungen att ingripa.
Efter att ha försökt flertalet gånger under morgonen/förmiddagen att lägga honom vid en spene utan resultat (han ville inte/kunde inte) så bestämde jag mig för att ge honom ersättning. Eftersom han inte ville/kunde suga gav jag honom en droppe med en 1 ml spruta. Jag blev både förvånad och väldigt undrande när ersättningen kom ut genom näsan. Jag prövade med en droppe till med samma resultat. Jag tittade honom i munnen och det såg inte normalt ut. Jag visste att det var gomspalt och jag visste utgången. Jag tittade igen liksom för att försäkra mig om att jag sett rätt och jo det såg inte ut som det skulle. Jag googlade men hittade inga bilder, inte på katt iaf. Jag har aldrig sett någon katt med gomspalt men visste ändå att det var det. För säkerhets skull tittade jag även en av Divas andra kattungar i munnen och den såg inte ut som den här killen.
Baksidan med att vara uppfödare är att det bland kan hända tråkiga och hemska saker. Jag tror att de flesta någon gång råkar ut för något tråkigt eller hemskt även om det känns nog illa ändå. Mitt ansvar är att se till att inget djur lider eller utsetts för lidande. Jag var tvungen att fatta ett beslut även om jag helst ville låta bli. Rent furnuftsmässigt förstår jag att naturen har sin gång och att det är sånt här som kan hända men när det kommer till mitt och min kattunge tänker jag även med hjärtat. Det känns tufft och ledsamt men samtidigt vet jag att det var det enda rätta. Jag får glädjas av att Diva har fyra fina kattungar kvar!
Lilla killen fick somna in strax efter klockan 17 i går
RIP LILLA Z
Jag har, och är nog inte ensam, en benägenhet att tro att alla defekter som dyker upp i aveln är ärftliga. Så inget undantag denna gång. Efter att ha googlat och hört med en del andra uppfödare råder det delade meningar om, om gomspalt är ärftligt eller inte. Hur som helst tänker jag som så att en gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket. Så i nuet påverkar det inte min avel men om Diva skulle få en till med gomspalt skulle jag få ta mig en funderare på ärftligheten.
Vill du bli informerad om senaste nytt med ett Nyhetsbrev?
Klicka gärna på "Blogglista-knappen" så hamnar vår sida högre upp ;-)
