Jaffa var orolig i går kväll, det var som om hon sprang och letade efter Sören. Vid 23-tiden lade hon sig till ro. Vaknade i natt av att en av ungarna skrek, hon hade den i munnen och sprang fram o tillbaka. Trots att dörren in till sovrummet var stängd och hon där hade minst tre alternativa boställen (rev ur en byrålåda också) så ville hon inte lägga ungen någonstans. Till slut öppnade vi dörren och hon la ungen i toalådan på lilla toaletten. Vi kliade oss i huvudet och funderade på vad vi skulle göra. Hon fick en annan toalåda på samma ställe men bäddad istället för sand. Det dög inte heller. Efter en hel del försök och nedmonterat katträd så lade hon sig under kökssoffan. Hon lade sig tillrätta och diade sina ungar. När hon var upp och åt la jag dit en filt och under den en självvärmande dyna. Nu har hon legat där med sina ungar, lugn och sansad, diat och sovit sedan klockan halv ett.
Själv är jag orolig att de ligger för kallt.... men hellre att hon kommit till ro och ger dem mat än att hon sringer omkring med en i munnen.
Tänk att jag aldrig varit med om något liknande på mina 18 tidigare kullar. Jaffa verkar inte nervös eller så men helt otroligt BESTÄMD. Bestämd och "lite förmer" än de andra katterna är hon ju annars också, vår PRIMADONNA. Just nu tänker jag så här; bättre att hon ligger hos dem och ger dem di än att springa omkring!???
Man kan nästan tro att hon fått någon typ av förlossningspsykos eller något? Visst har det varit oroligt runt henne, vad har jag haft för val? Mamman och ungarna ska ha lugn och ro.... men för att se att dom diar, handmata en unge och väga så klart att hon blivit störd.
Hoppas hon hittat sin plats nu och kan axla rollen som mor
